Till framsidanNaturterapeuterna Eva o Paul
 
Nyheter Föredrag Kurser Metoder Arbetplatser Innehåll Sökning Kontakt

 

Jag ska försöka berätta min historia hur jag hamnade inom den alternativa läkekonsten. När jag var 6 år gammal så började mina problem med epilepsi.Under många år, närmare bestämt 23 käkade jag inte mindre än ca 75000 tabletter av olika slag för att hålla epilepsin i schack. Det lyckades inte så bra dom första åren men det blev bättre och bättre ju längre åren gick men det gick inte bort. Jag provade att sluta ett flertal tillfällen men fick alltid anfall efter några dagar.Tiden gick och jag utbildade mej till undersköterska som var mitt arbete i 11 år. Mina arbetsplatser har varit från långvården till intensiven. Jag brukar säga att jag har arbetat på alla platser på sjukhuset utom BB och förlossning.Ju längre tiden gick märkte jag att jag blev mer och mer förvirrad av mina mediciner. Jag kommer särskilt ihåg på kirurgen 3 i Ängelholm, vi hade precis gått igenom rapporten av 30 patienter . När vi sedan kom ut i korridoren för att börja jobba tittade jag igenom mina anteckningar och jag förstod ingenting av vad jag hade skrivit. Detta var startskottet för mej att söka nya vägar för läkarna påstod ju att man skulle få leva med detta hela livet. Hur skulle jag kunna leva med detta om jag bara blev mer och mer förvirrad? Runt samma tid kom jag i kontakt med en kurs som kallades för Polaritetsterapi.Vid första kursen gick vi inte in så mycket på mina sjukdommar men den nästkommande kursen som min nuvarande lärare Benno Svensson hade sa han , ge mej några månader så ska vi nog ordna det. Detta trodde jag givetvis inte på för vetenskapen hade ju kommit fram till att detta var obotligt. Men jag var villig att prova för jag kunde inte gå omkring så här. Och döm om min förvåning redan efter ett par veckor kände jag mej mycket bättre. Så därför tog jag beslutet att prova att sluta med mina mediciner. Jag har sedan dess aldrig tagit någon kemisk medicin och mår alldeles förträffligt. Med andra ord de som vetenskapen påstår att vara obotligt behöver inte vara sant det är jag ett levande bevis för. Detta gjorde att jag ville fördjupa mej i denna filosofi och det har jag aldrig ångrat. Med denna lilla berättelse vill jag få er som misströstar, att lägg inte ner er stridsyxa för det finns andra vägar att gå. Inom kvantfysiken har man påvisat att människokroppen endast bestå av 4% materia om man pressar ut allt och eftersom vetenskapen av i dag enbart koncentrerar sig på den fysiska materia genom röntgen och blodprover så betyder ju detta att dom bara kan se 4% av sanningen men dom andra 96% då,finns inte dom?